Manga dommen
Anna Troberg debatterade Manga domen in gårdagens agenda, som alltid när det handlar om barnpornografi är det en svårt och tung debatt. Argument som inte håller på andra platser klarar sig. Mycket för att i grundfrågan är alla överens. Övergrepp, speciellt sexuella mot barn är mycket allvarligt.
Det vi har olika åsikter om är.
Vad är ett barn? och Vad är ett övergrepp?
Ingen av dessa två tillsynes enkla frågor har ett enkelt svar. Jag skulle vilja hända att i sort sätt ingen av landets 17:åringar ser sig som ett barn. Jag kände mig inte som ett barn vid 17. Till man fyllt 18 ser dock lagen en som barn i nästan alla fall utom att ha sex. Där blir vi vuxna vid 15. Bara denna detalj gör massa problem runt barnpornografi, speciellt som barn, förlåt ungdomar idag har mobilkameran med sig hela tiden. Man fotar och filmar all man gör. Det är spännande det är roligt och jag skulle vilja tro att man lär sig mycket på det.
Den andra svåra frågan är vad är ett övergrepp, det ser ut som alla idag är överens om att en skriven bok inte är ett övergrepp. Gränsfrågan just nu är att i Sverige, ses ett par manga bilder på barn som har sex som en barnpornografibrott skildring. Både Anna Troberg och Olof Risberg som tittat på bilderna beskriver det som det fanns ett par bilder som var riktigt upprörande. "Det finne en tre fyra bilder i detta material som beskriver övergrepp mot barn, och där har vi en lagstiftning." Domen innehåller 39 bilder som anses vara barnpornografiska. Med andra ord Rädda Barnens psykolog tycker att det är för mycket bilder som hovrätten klassar som barnpornografi. Intuitivt känns det som på de beskrivningar som ges skulle även UR's sexupplysnings film klassas in. Nu tror jag inte att någon åklagade skulle våga dra UR och SVT inför en process. Det är helt enkelt för stora, för betrodda och ett fall mot dem skulle undergräva lagen och dess trovärdighet. Dessutom skulle det i detta det förmodligen bli ett tryckfrihetsmål, vilket skapar en helt annan juridisk situation.
Manga målet handlar ju inte om serier som gett ut i Sverige, det saker som hittats vid en husrannsakan efter att översättaren anmälts för övergrepp på sitt egen barn i samband med en skilsmässa. Det gör att det handlar om innehav inte om utgivning.
Titta gärna på Agenda, jag tycker att Olov Risberg inte kan hålla ihop sina argument, det blir, det måste vara förbjudet, jag tycker det är äckligt, gränsen är bra för att det är den vi har. Han har inget riktigt bra svar på varför det inte skulle vara en lika stor kränkning i text som ritat. Kanske för att det inte finns någon sådan skillnad, en täckning eller en text är en fantasi. Det är en enkel och bra gräns vid riktiga övergrepp. Lägger vi gränsen där, så blir det mycket enklare, mycket av gråzonerna försvinner. När svensk polis kommer på iden att jaga förgripare utanför landen har vi samma grunder att stå på.
Popularity: 26% [?]
Vilken kutur skall vi ha?
Hittade via Johanna en länk till expressen där Nils Petter Sundgren kommenterar Johannas rapport Kulturskyming inställd. Som många andra riktar han kritiken på att rapporten är kvantitativ inte kvalitativ. Just inom kultur är dock en kvalitativ mycket svårt att avgöra, vilken är kvalitativt störst och viktigast, Asta Kask med partitakatet, en mycket bra text, "Och gud sa till mig..." eller Basshunters Boten Anna, som lurade halva Sverige att det var Båten Anna? Jag kan inte avgöra, tycker om båda fast av olika anledningar, jag antar att Nils Petter, vill säga att eftersom BassHunter är mer poppis, är den mindre värd, massorna fattar den. Nu fattar i sig inte massorna BassHunter, de är lurade men det är en mindre detalj i sammanhanget. För mig är det stora kvaliteten i "Botten Anna" just att den är så utlight enkel och dubbelbottnad. Den så klock rent beskriver de IRQ krig sin fanns, eller finns har inte varit på IRQ på flera år, man kanske skulle joina #bastuklubben igen.
Läs även andra bloggares åsikter om kulturpolitik, Johanna Nylander, Nils Petter Sundgren, kulturskymning
Popularity: 1% [?]