Stoppa Datalagringen
GP's ledarredaktion beklagade sig åter igen över att det skulle kosta oss "minst" 100 miljoner kronor, för att V, MP och SD lyckades skjuta upp datalagringadirektivet. Vad det glömmer eller helt ignorerar när det klagar på kostnaderna är vad direktivet kostar oss. Att införa direktivet kostar minst 200 miljoner, det är regeringens blygsamma beräkningar. De som skall lagra datat beräknar att kostnaderna är minst 1 miljard kronor.
Till detta kommer de mänsiklaga kostnaderna, vad det kostar oss som människor. Konstanden för att ge upp sin frihet, något en liberal borde värdera. Jag kan förstå att man gärna vill försvara en allians regering som borgerlig tidning, men när man inte tittar till helheten. När man glömmer fakta och faller för de tunnaste rökridåerna, förlorar min sin trovärdighet. Att GP ställer upp på att avskaffa tidningarnas meddelaskydd är skrämmande, och att argumentet för att avskaffa meddelaskyddet är 100 miljoner i böter. Dessutom EU's process med att döma Svergie för att inte ha inför direktivet är redan igång. Om det blir böter eller ej vet vi inte, men som Ask sa innan valet, det är inte troligt att det blir stora böter.
Tittar vi på de ekonomi som argument är det klart, strunta i direktivet så tjänar vi pengar. Förhoppningsvis har EU innan det kommer upp i riksdagen igen tagit bort, eller kraftigt ändrat direktivet. Det är och förblir ett haftverk som de borgerliga röstade emot på EU nivå.
Popularity: 18% [?]
Framtidens jornalister
The Voice Editorial Staff - Photo by David Lowry
Jag har skrivit om det förr, och kommer nog att skriva mycket mer. För det är en viktig fråga. Journalism, tidningar, nyheter, Vad är det som driver, vad är det bakom. Två sekunder bakgrund, min far är journalist, min morfar var tryckare. Jag har varit på massa tidningsredaktioner sedan jag knapp kunde stå. Jag är dock rädd för att det håller på att ske något, eller rättare sagt det har skett något under en längre tid. Min bild av verkligheten kan dock ha en del fel. De bygger på mitt minne, och som vi alla vet tender det att göra gamla saker mer extrema än de faktiskt var.
När jag var liten hade jag en känsla av att alla dagstidningar bestod av en massa folk som satt och skrev en massa artiklar, om allt som skedde. Det kom nyhets tips på teleprintrar från hela världen. Journalisten fick en hög av dessa får olika källor och skrev ihop något. Samtidigt som man försökte kolla att fakta, ver det rimligt stämde det och så vidare. Vi läste tidningar för att det var där man fick reda på vad som hände, vist det fanns nyheter på TV, och radio, men som min far sa. Den är som tidningens förstasida. Nu ver väl det mycket extremt, men lite sanning ligger det i det. Ett nyhets program på 30 minuter, hinner ta upp so ett par tidningssidor, inte mycket mer. Nu har det komme it ny kategori dagstidningar, som metro där man skall klara sif på ungefär samma tids rymd. Men även dessa får in mer då man är selektiv när man läser skälv, samt att man läster fortare än någon pratar.
Sunday's paper - John Nixon
Nu är det dock hög tid att hoppa på ämnet, jag anser att det som gör att man kan ha "riktiga" journalister till skillnad från oss plast-journalister är trovärdighet. Tyvärr så lägger gärna tidningsreaktionerna lägre krav på korrekthet för att sänka kostnaderna. I dags läget när all kan sprida sin information enkelt och snabbt blir detta farligt. Man urholkar sin trovärdighet. Dagstidningarna lever på att de samlar skribenter som har en viss trovärdighet, som kan skriva någorlunda bra och fångande. När man offrar detta och samtidigt jobbar på att försvåra spridning och att folk hittar ens texter. Mister Hax, ni vet han som kommer att göra PP i Bryssel till nyliberalt, och krossa den mer erfarne Erik där nere, skriver om detta också.
För att illustrera detta, i dag skriver DN och Metro om Unni Drougge och Anna Troberg. Ett ganska typiskt exempel på hur det kan bli, DN tycker sig att Robert Börjesson på DN gör en intervju med Unni om hennes nya bok projekt. Det är ett lite annorlunda sätt att jobba på, mycket annorlunda sätt att få in pengar på. Anna har länge slitigt för att få andra författare att fatta att det finns en ny värld och i denna måste man tjäna sin brödföda på nya sätt. Anna är också numera Vice Ordförande i Piratpartiet. I en bisats blir det till "Romanen ska bli en del av Trobergs planerade riksdagsvalkampanj." Jag vet inte vad Unni sagt, men i alla fall Anna har inga sådana planer, eller hade i alla fall inte. Redaktören på DN som läser detta inser så klart, Politik, Pritatpartiet, Det måste vi få fram. Rudriken blir "Unni Drougges natroman skall stödja Piratpartiet". Nu har fjädern på hönan växt till en vinge. Metro ser vad DN hittat och skriver en kort notis om detta, med den säljande rubriken "Piratpartiet får stöd av ny nätroman". Metro missar helt att detta handlar om att stödja Riksföreningen anorexi/bulimi-kontakt att det är denna förening som nog kommer att få mellan 50% och 100% av intäkterna Piratpartiet 0%.
Unni & Anna
Läs även andra bloggares åsikter om DN, GP, Journalism, HAX, Anna Troberg, Unni Drougge,
Popularity: 10% [?]